Sign up for our newsletter!
Want to stay up-to-date on industry trends?
Spiritualismen beskrivs traditionellt som en filosofi, vetenskap och religion. Inom den brittiska spiritualismen har de sju principerna en central plats.
Principerna förmedlades enligt spiritualistisk tradition genom mediumet Emma Hardinge Britten under 1800-talet. De förknippas också med Robert Owen, en känd samhällsreformator och filantrop.
De sju principerna är inte budord eller regler som måste följas. De är snarare grundsatser som kan ge oss vägledning och något att reflektera över. Var och en får själv tolka dem och fundera över vilken betydelse de har i det egna livet.
Här nedan går jag igenom de sju principerna, en i taget.
Inom spiritualismen ser vi Gud som den livgivande och skapande kraften i universum. Denna gudomliga energi finns i allt och alla, vilket innebär att vi alla kommer från samma källa. Oavsett våra olikheter tillhör vi samma mänsklighet.
Gudsenergin ses som fullkomlig, samtidigt som skapelsen ständigt utvecklas. De universella lagarna betraktas som oföränderliga och gäller för allt liv.
Ordet ”faderskap” syftar här på den gemensamma källa som vi alla kommer ifrån. Precis som vi alltid bär med oss vårt ursprung, är vi också alltid en del av denna gudomliga kraft.
Människans liv på jorden har enligt spiritualismen två viktiga syften. Det ena är att uppleva det fysiska livet, med både dess glädjeämnen och svårigheter. Det andra är att genom dessa erfarenheter få möjlighet att växa och utvecklas andligt.
Den andra principen handlar om att alla människor har samma värde, oavsett åsikter, hudfärg, kön, ålder, religion eller bakgrund.
Inom spiritualismen ser vi att vi alla kommer från samma gudomliga källa. Vi är först och främst andliga varelser och hör därför samman, även om vi är olika och lever våra liv på olika sätt.
Ingen av oss är utan fel och brister, men vi är alla lika mycket värda och förtjänar kärlek, respekt och förståelse.
En viktig del av vårt liv här på jorden är att lära oss tolerans och förståelse för andra människor. Vi lever i en värld fylld av olikheter, och genom våra möten med andra får vi möjlighet att se saker ur nya perspektiv, lära oss mer om oss själva och utvecklas andligt.
När vi lär oss att acceptera och respektera våra olikheter kan vi också fortsätta vår egen andliga utveckling med större kärlek, ödmjukhet och förståelse.
Den tredje principen handlar om möjligheten till kommunikation mellan oss som lever här på jorden och dem som har lämnat det fysiska livet och gått över till andevärlden.
Inom spiritualismen ser vi det fysiska livet som en del av själens existens. När den fysiska kroppen dör fortsätter själen sitt liv i andevärlden.
Kommunikationen mellan vår värld och andevärlden sker inte enbart genom ord. Den kan också förmedlas genom tankar, känslor, bilder och andra intryck, som ett medium lär sig att uppfatta och förstå genom sin utveckling.
Genom denna kontakt kan de som befinner sig i andevärlden förmedla personliga minnen, igenkänning, kärlek och uppmuntran. Kontakten kan också ge möjlighet till vägledning, undervisning och en djupare förståelse för vår andliga existens.
Det är en gemenskap som enligt spiritualismen fortsätter även efter den fysiska döden.
Inom spiritualismen ser vi människan som mer än enbart sin fysiska kropp. Vi är andliga varelser som under en period lever och får våra erfarenheter här på jorden.
När den fysiska kroppen dör är övertygelsen inom spiritualismen att själen fortsätter att leva i andevärlden.
Själen behåller sitt medvetande, sina minnen, sin karaktär och personlighet. Det är alltså samma individ som lever vidare, men utan den fysiska kroppen.
Mediumskapet har en viktig betydelse inom spiritualismen eftersom kommunikationen med dem som gått över till andevärlden, och de personliga uppgifter som förmedlas, ses som stöd för övertygelsen om själens fortsatta existens.
Den femte principen handlar om att vi alla har ett personligt ansvar för våra tankar, våra val och hur vi handlar gentemot oss själva och andra människor.
Vi kan inte alltid påverka det som händer oss under livet, men vi har möjlighet att reflektera över hur vi förhåller oss till våra erfarenheter och vilka val vi gör utifrån våra egna förutsättningar.
Genom att ta ansvar för våra handlingar, vara ärliga mot oss själva och lära av våra misstag får vi möjlighet att utveckla större förståelse, ödmjukhet och medvetenhet.
Inom spiritualismen ser vi det personliga ansvaret som en viktig del av själens utveckling. Våra erfarenheter, insikter och lärdomar formar oss under vårt liv här på jorden.
Enligt spiritualismens lära upphör inte detta ansvar vid den fysiska döden. Vi tar med oss våra erfarenheter och den andliga utveckling vi har gjort när vi fortsätter vår existens i andevärlden.
Den sjätte principen handlar om att våra handlingar får konsekvenser, både för oss själva och för andra. Det vi gör under vårt liv på jorden har betydelse för vår fortsatta andliga utveckling.
Inom spiritualismen talar vi om lagen om orsak och verkan. Vi sår det vi skördar, vilket innebär att vi behöver ta ansvar för både det goda vi gör och de handlingar som kan skada andra.
Det handlar inte om att någon i andevärlden sitter och dömer oss eller delar ut straff och belöningar. Enligt spiritualismens lära får vi själva, med en större förståelse, möjlighet att se våra handlingar och vilka konsekvenser de har haft.
Under vårt jordeliv händer det att människor kommer undan med handlingar som skadat andra, samtidigt som många gör mycket gott utan att någonsin få uppskattning eller erkännande för det.
Inom spiritualismen är övertygelsen att ingenting av detta saknar betydelse. Även det som ingen annan människa har sett eller känt till är en del av vårt liv och vår andliga utveckling.
Principen handlar därför inte enbart om konsekvenserna av våra handlingar, utan också om möjligheten att förstå, lära och gottgöra det vi har gjort fel. Vår andliga utveckling fortsätter, och med den följer också ett fortsatt personligt ansvar.
Den sjunde principen handlar om att möjligheten till andlig utveckling finns för varje människa, oavsett bakgrund, trosuppfattning, tidigare erfarenheter eller handlingar.
Inom spiritualismen ser vi att det finns en gudomlig gnista i varje människa. Ingen är för alltid begränsad av sitt förflutna, och det finns alltid möjlighet att växa i kärlek, förståelse, ödmjukhet och medkänsla.
Andlig utveckling är en livslång process som inte har något bestämt slutmål. Vi utvecklas genom våra erfarenheter, genom att lära känna oss själva och genom de insikter vi får längs vägen.
Enligt spiritualismens lära fortsätter denna möjlighet även efter den fysiska döden. Själens utveckling upphör inte när vi lämnar jordelivet, utan kan fortsätta i andevärlden.
Men utvecklingen sker inte av sig själv. Vi behöver vara villiga att se på oss själva, ta ansvar för våra val och handlingar och omsätta våra insikter i vårt sätt att leva. Ingen annan kan göra denna utveckling åt oss. Det är en personlig resa som kräver både tid, tålamod och en egen vilja att utvecklas.
De sju principerna är inte bara något vi kan läsa om och reflektera över. Deras verkliga betydelse visar sig i hur vi lever våra liv, hur vi bemöter andra människor och hur vi tar ansvar för våra egna handlingar.
Att visa kärlek, respekt och förståelse, och att hjälpa andra utan att förvänta sig något tillbaka, är en viktig del av spiritualismens filosofi.
För mig är spiritualismen därför inte enbart en filosofi, vetenskap och religion, utan också ett sätt att leva.